Tillbaka till hemsidanBorås Kulturnämnds chef en stor skada för Immigrant-institutet
Kulturchefen i Borås fick 2007 av kommunstyrelsen i uppdrag att undersöka möjligheterna till ökat stöd till Immigrant-institutet. Det blev tvärtom, stödet upphörde.
Allt väl, om hon hade rätt underlag för sitt förslag. Hennes utredning blev dock den värsta tänkbara på alla vis.
Här redovisas hennes text och här Immigrant-institutets svar.
Texterna talar för sig själva. Det tråkiga är att en dålig utredning har kostat Immigrant-institutet miljonbelopp i uteblivna bidrag, inte bara från Borås stad, utan även från regionen och från staten, eftersom alla har bestämt sig för att följa John, om den ena inte ger stöd då ger inte den andra. Ingen vill bryta den dåliga trenden.
I sammanhanget florerar också olika rykten om fastigheten Invandrarnas Hus, rykten tagna ur luften men skadlig sådan. En insändare skriven av Immigrant-institutets styrelse lämnades till Borås tidning den 10 februari 2008, som vägrade publicera den. Här den text som refuserades.
Några av svårigheterna för att teckna ett kommunalt lån återges i insändaren. Nu kan det också sägas att dåvarande kommunstyrelsens ordförande Maj Steen, moderaterna, vägrade teckna det och fick göras av dåvarande styrelsens viceordförande Roland Andersson, socialdemokraterna, som ansåg att man kunde lita på Miguel Benito. Borås kommun fick tillbaka sitt lån när man sålde Invandrarnas Hus 2022.
Det fanns en del negativa kommunanställda som yppade felaktigheter till Göteborgs Posten när vi skulle flytta in i den nya fastigheten. Vi hade begärt att man skulle flytta tre kommunala lyktstolpar, eftersom de var felplacerade och hindrade gång- och biltrafiken, när man byggde fastigheten färdigt. I normala fall flyttar kommunen dem på egen bekostnad. I vårt fall krävde kommunen en avgift på 25.000 kr för någonting som kommunen själv äger alltjämt. Vi meddelade att vi skulle dröja med betalningen, eftersom vi inte hade några pengar kvar med alla kostnader vi hade haft före inflyttningen. Kommunen väntade dock inte och gick till inkasso och begärde pengarna omgående. Vi gjorde det, men brevet till inkasso gjorde det lätt för tjänstemännen att gå till Göteborgs Posten och klaga att vi hade beställt "tre flaggstänger" och ville inte betala. GP skrev en artikel om dessa icke existerande "flaggstänger" utan att fråga oss. I fastigheten finns bara en flaggstång, vilket vem som helst som passerar förbi kan konstatera än idag.
Ett annat otyg från kommunen var att de krävde fler parkeringsplatser än de som förbereddes runt fastigheten. De krävde att vi skulle hyra ytterligare platser lite längre bort. Platserna var inte ens inordnade som parkeringsplatser, utan kommunen fick för sig att vi skulle göra dem i ordning. Efter ett halvt år sade vi upp dessa extra parkeringsplatser. Det är sällan på alla dessa 20 år som vi ägde fastigheten att vi skulle behöva fler parkeringsplatser, men vi löste det de gångerna genom att placera bilarna i två filer på vissa ställen, och hjälpa till när deltagarna skulle åka hem. Det gick snabbt och utan problem.
Lite trist blev inställningen från vissa invandrare och invandrarföreningar, som tyckte att de 10 miljoner som fastigheten kostade skulle delats upp mellan de andra föreningarna i Borås. Det gick inte att resonera med dem att dessa 10 miljoner inte fanns, utan de var lånade pengar. Att fördela tegelstenarna mellan föreningarna var inte heller gångbart. De skulle ine räckt till en ministuga för var och en. Det kan tyckas lustigt, men det var faktiskt mycket ansträngande.
Det var inte fastighetens kostnader som tvingade Immigrant-institutet att lämna Borås, utan de uteblivna inkomsterna för verksamheten. I själva verket gick fastigheten med vinst. Vi köpte den utan att betala ett öre i förväg och sålde den med en vinst på över 1,6 miljoner kronor efter att alla skulder var betalda.