Tre kritiska synpunkter om Centrum mot rasism i Stockholm-Härnösand
Uppgifterna gäller tiden 2003-2006. (Centret är registrerat hos Skatteverket med adress hemma hos Stig Wallin i Härnösand):

1) De som styr i föreningen visar total brist på demokrati genom att inte följa de enklaste föreningsregler som övriga föreningar måste följa om de vill erhålla bidrag från samhället,
2) de saknar en konkret verksamhetsplan med konkreta aktiviteter,
3) de ägnar sig åt ekonomiskt slöseri av våra gemensamma ekonomiska resurser, samtidigt som ingen annan organisation kan få del av dessa resurser.
De senaste tidens skandaler (2005-2006) talar för sig själva.

Klicka här för dokumentation om den statliga processen med att bilda ett antirasistiskt center.

Den tidigare styrelsemedlem som var misstänkt för sexuella trakasserier friades nyligen av tingsrätten.

2006-05-25. SKTF ger "icke godkänt" till sitt skötebarn
CMR börjar likna den franska revolutionen. En efter en faller bort, antingen på grund av sexuella trakasserier, ohederlighet eller för mycket taxiåkande - sånt gillas inte av miljöpartister som hellre åker kollektivt eller går. Nu är det Amina Ek, verksamhetschefen, som "får gå" efter att ha åkt för mycket taxi.
SKTF rapporterar själv i sin tidning, så det är inget som Immigrant-institutet har upphittat. Så här skriver tidningen: "Amina Ek som varit chef för CMR i två och ett halvt år är själv bestört över att hon blir avskedad, och ifrågasätter starkt att hon skulle ha överskridit sina befogenheter.
–Jag ser det som en brutal maktutövning att bli sparkad utan att ens få en varning först. Det strider mot all arbetsrätt, säger hon."
Vi kan bara instämma med Amina Ek. Synd att våra skattepengar ska gå åt detta i stället för seriös verksamhet.

Så här skriver Andreas på bokstaven C i sitt "Andreas brev": "CMR, Centrum mot rasism, gick från att vara ett angeläget, men rätt okänt integrationspolitiskt initiativ till en organisation som hela Sverige talade om på badstränder och i sommarstugor. Grunden lades i våras när CMR väckte en diskussion om kopplingen mellan GB:s annonskampanj för Nogger black och rasism. Svenska Dagbladet lät under sommaren publicera en "granskande" artikelserie där ingen semesterfirare lämnades att missa problemen med regeringsinitiativet, den statliga kontrollen och inom organisationen. Att bilden egentligen inte alls var så negativ visade den utvärdering Integrationsverket gjorde under hösten, bl.a. har inga ekonomiska oegentligheter förekommit vid CMR. Det var inte alls lika hett."

Det märkliga är att alla påståenden som går att läsa i Svenska dagbladets granskande artiklar bekräftas av utredningen.
Däremot har utredningen begravt medlemmarnas initiativförmåga och intern demokrati, precis såsom Andreas Carlgren tydligen önskade. Frågan är död, till den graden att t.o.m. den absurda tanken om den tänkta kampanjen mot GB omvandlas som i trolleri från total mentalt fiasko till en pyrrusseger. Nu vet vi alla andra att om vi råkar ha en annan uppfattning i någon fråga beror det på "att vi tillhör gruppen som inte förstår" - förklaringarna är så subtila att man måste vara utvald för att förstå dem - och vem vill vara med i denna grupp?

Läser man rapporterna kritiskt finner man att de bekräftar den bild som Svenska dagbladet gav under sommaren. Vi kan konstatera att enligt Öhrlings rapport hade vi räknat fel till CMR:s fördel i vår tidigare kritik: Ordförandens arvode under 2004 var inte 108.000 kr som vi trodde, utan 125.000 kr. För 2005 måste arvodet bli mer än de 115.000 kr som vi räknat ut. Nu förstår vi varför kassören Raili Borg inte ville meddela den rätta siffran, eftersom den var högre.
Granskningen visar att CMR hade endast 57 betalande medlemmar, när man hela tiden talar om över hundra medlemsföreningar, fast man återger endast 95 namn på internet. Åtminstone en av föreningar har offentligt deklarerat att de lämnar CMR, men den finns kvar på listan flera månader efter. Att skillnaden är så stor mellan 57 verkliga medlemmar och 95 namngivna som medlemmar tycks vara OK både för granskarna och för Integrationsverket.

Om Integrationsverket följde regeringens tidigare instruktioner skulle det innebära att CMR inte kan få bidrag överhuvudtaget. Nu är det inte så. Även regeringen tycks vara möjd med sakernas tillstånd. Styrelsen för CMR har i något sammanhang sagt att de inte så angelägna att få nya medlemmar: de är bara till besvär och kostar pengar om de ska representeras vid årsmötet eller medlemsmöten. Vid det senaste medlemsmötet den 19 september, där det var tänkt att kritiken mot CMR skulle avhandlas, fanns representanter för bara 47 organisationer. Det har även framkommit att församlingen fick en knapp timme för diskussion och beslut. Så var det med demokratin i CMR.

Integrationsverket konstaterar att CMR antingen har stor kostym eller måste få en växtkur. Verket föreslår att regeringen antingen utvidgar uppdraget att omfatta flera arbetsuppgifter (när de inte klarar dem de redan har) eller sänker anslaget (vilket skulle vara det enda rätta).

Någon djupgående granskning av det demokratiska underskottet har inte gjorts av utredarna.
Ramböll Management återger i stort den verksamhetsrapport som CMR presenterat för januari-augusti 2005. Någon granskning av kritiken i de uppmärksammade artiklarna i Svenska dagbladet finns inte, och de anges inte heller som källa, däremot alla de artiklar som Amina Ek, Stig Wallin eller någon annan i CMR skrivit. Till och med Stig Wallins anmälan till granskningsnämnden i samband med TV Rapports inslag i april nämns utan att granskarna lägger egna synpunkter, utan bara återger vad Stig Wallin skrivit. Likaså återger de kampanjen om GB Glass som en viktig och lyckad verksamhet??? Är det så granskningsrapporterna numera ska skrivas?

Blev det tid för diskussion om CMR? Ja, kanske? Så här sade ett av ombuden enligt CMRs egen rapportering:

Hur mycket av självrannsakan? Rapporten som styrelsen presenterade direkt på mötet lades till handlingarna. Medlemsorganisationerna hade ingen möjlighet att diskutera rapporten inom sin organisation. På enkel svenska: medlemsorganisationernas roll är att vara statister vid behov.

De mötesdeltagare som stödjer CMRs halverade styrelse måste vara nöjda. Inga fyllnadsval behövdes. Den lilla styrelse som blivit kvar efter sommaren anses av den lilla inre kärnan vara mer kompetent är den gamla, varför ska man då försöka utöka mångfalden i styrelsen?. Om många föreningar uteblev från mötet i protest, hördes inte deras röster någonstans. Av uppgivna 93 eller 95 medlemsföreningar kom bara 47, alltså hälften.

CMR:s rapportering från mötet den 17 september 2005 är triunfalistisk. Rubriken säger allt:

I brevet skrivs också att den person som anklagas för sexuella trakasserier lämnade styrelsen redan den 19 maj 2005. Så sent som den 4 augusti fanns hans namn på styrelsen, de som hade lämnat styrelsen i juni och juli angavs dock med uppgift att de hade lämnat styrelsen men inte Godfrey Etyang. Nu, vid uppdatering av styrelsen den 15 augusti, lagom till utskicket av nyhetsbrevet, registreras att Godfrey Etyang hade lämnat styrelsen redan den 19 maj. Är det inte en efterhands avsägelse? Kan vi lita på att de uppgifter CMR lämnar ut är sanningsenliga?

CMR meddelar också att man har bjudit till medlemsmöte i september, men att det inte blir fråga om fyllnadsval, trots att tre ledamöter lämnat styrelsen genom speciella omständigheter. Är man rädd att i samband med ett eventuellt fyllnadsval skulle alla obesvarade frågorna komma upp? Visst är CMRs styrelse rädd för demokrati.

I artikeln ”Nykonservativ kritik mot Centrum mot rasism” utpekas Immigrant-institutet som orsaken till allt det negativa som hänt inom CMR de senaste två åren. Detta är helt felaktigt, eftersom Immigrant-institutet inte deltagit i CMRs verksamhet då vi inte varit medlemmar. Vi var med i processen fram till dess bildande 2003, inte mer.
Orsaken till vad som hänt måste sökas hos CMR själva och ingen annan.
Det enda riktiga om Immigrant-institutet i Arbetarens artikel är att en del av den kritik som framförts i Svenska dagbladet den senaste veckan har funnits tillgänglig för alla på Immigrant-institutets hemsida. Vi har faktiskt informerat pressen flera gånger men det har inte funnits intresse i att granska CMR. Vi har också informerat om Immigrant-institutet och dess förutsättningar att verka i Sverige men det har saknats intresse i att granska oss eller regeringen.
Immigrant-institutet har varit ett centrum mot rasism i mer än 30 år och har åstadkommit ofantligt mycket mer med avsevärt mindre resurser än dem som CMR bränt på två år. Visst är vi förbannade på regeringen. Fick de bestämma hade Immigrant-institutet redan försvunnit från arenan.
Jämförelsen mellan Immigrant-institutet och CMR angående lokaler är högst relevant. I en riksdagsdebatt 2003 framförde kulturminister Marita Ulvskog synpunkten att vi borde hyra ut och bli av med våra lokaler eftersom kostnaden ansåg hon vara hög, lokaler som är alltså 10 gånger större än CMR:s lokaler (vi har Sveriges största bibliotek och arkiv om invandrare plus ett museum med invandrarkonst i lokalerna) men kostar till och med mindre totalt. Marita Ulvskog ville alltså att vi skulle ställa våra samlingar på gatan.
Tidningen Arbetaren påstår att våra medlemmar är okända (av vem?). En del av medlemmarna i CMR är inte bara okända utan obefintliga. Att CMR dessutom har politiska partier som medlemmar och som nu uttalar sig om att ställa tillrätta det som är fel bekräftar ju våra farhågor att vi invandrare inte har något att hämta i CMR. Vår medverkan skulle bara bli ett alibi. CMR är allt annat än en demokratisk organisation.
Miguel Benito
Immigrant-institutet
033-136070
www.immi.se

Kampanjen mot GB Glace övergår förnuftet. En storm av protester i hela landet mot CMR rubbar inte CMR:s ståndpunkt. Lättnad i ledningen, kriget mot den "vilsna journalistiken" (se nedan) håller på att vinnas - trakasserierna och den ekonomiska misshushållningen med statens bidrag kommer att glömmas. Nu är CMR dessutom kända. Två år av anonym tillvaro i dyra lokaler på Sveavägen var inte bra.

CMR uppger att de har 84 föreningar som medlemmar. Vid bildande mötet september 2003 uppgavs 170 föreningar ha anmält sig som deltagare (varav ett 20-tal efter att anmälningstiden gått ut). Det innebär att efter två års verksamhet och 14 miljoner i stöd av staten har antalet föreningar som är medlemmar i CMR mer än halverats. Det är bara ett 50-tal organisationer kvar av de ursprungliga 170, 34 nya har tillkommit på dessa två år. Naturligtvis är detta ett sundhetstecken från de som inte anslutit sig.
De organisationer som uppges vara medlemmar i CMR tycks än så länge inte ha reagerat offentligt på CMR:s kampanj mot glass eller på de sexuella trakasserier som offentliggjordes vid årsmötet den 26-27 februari 2005 och som varit med i ett par inslag i Rapport den 4-5 april.

Några organisationer:
Afrikanska S- föreningen, en socialdemokratisk förening i Stockholm, som representeras i CMR av den person som anmälts till polisen för sexuella trakasserier mot kvinnliga styrelseledamöter.
Botkyrka kommunalkassa. Är det en förening?

Rädda Barnen, Stockholms arbetarkommun, Svenska FN-förbundet och SKTF uppges också vara medlemmar. Röstade dessa föreningar för att den anklagade mannen skulle få fortsätta i styrelsen under utredningstiden? Röstade de för att de trakasserade kvinnliga ledamöterna skulle åka ur styrelsen? Står dessa föreningar bakom kampanjen mot GB glass och bakom vykortskampanjen "Rata svennegetton!"? som CMR driver? Ett svar välkomnas.

Några ytterligare kommentarer och reaktioner om CMR:s kampanj mot glass.

Antidiskrimineringsbyrån i Göteborg ställer inte upp på CMR:s kampanj
Den 27 april reagerade Antidiskrimineringsbyrån i Göteborg och markerade att CMR hade agerat odemokratiskt.
Här kan du läsa deras text med deras syn på saken.

Byrån anger flera skäl.
1) kampanjen från CMR har inte varit förankrad i medlemsorganisationerna, inte heller efter det att proteststormen mot CMR:s utspel tagit stora proportioner.
2) Antidiskrimineringsbyrån i Göteborg begär "att CMR gör en omgående oficiell reträtt från "glasstriden" för att rädda det som fortfarande räddas kan. Annars tvingas vi som medlem att av ren självbevareledrift avsluta vårt medlemskap".

På Immigrant-institutet tror vi inte att Antidiskrimineringsbyrån i Göteborg lyckas rubba Amina Ek, från CMR, som enligt intervju i tidningen Metro den 4 maj, inte är beredd att ta tillbaka ett enda steg. Hon säger sig inte ångra någonting och säger sig vara beredd att göra om det.

Nogger-bråk döljer sextrakasserier, skriver nättidningen Realtid
Ordföranden i CMR Stig Wallin, är också inne på samma linje som Amina Ek.
I en intervju i nättidningen Realtid daterad den 20 april och med rubriken "Nogger-bråk döljer sextrakasserier" förklarar Wallin att "Vi har en nyvald styrelse också som är jättebra. Så nu är vi redo för glasskriget".

Om ekonomin säger Wallin i samma artikel:
"På sikt vill CMR även bredda sitt stöd med hjälp av flera finansiärer. Dessutom har Stig Wallin planer på att driva CMR som en affärsverksamhet genom att förmedla tjänster." Han säger att "de gett skolbarnen 'antirasistiska produkter såsom CMR-penna, CMR-sudd och CMR-nyckelring'.”

Är det på den nivån man ska arbeta mot rasism?. Vi får kolla i vårt skrivbord i fall vi kanske har "rasistiska pennor" eller "rasistiska suddgummin", eftersom han marknadsför sådana som är "antirasistiska". Stig Wallin, värd 14 miljoner kronor i statsanslag och med en "jättebra styrelse", kan vinna kriget mot rasistiska pennor och suddgummin mycket lättare än "glasskriget", eftersom han har satsat på egen produktion av antirasistiska pennor, suddgummin och nyckelringar.

Rapport den 4-5 april och tidningen Ångermanland 4 april
Den 4 och den 5 april fanns ett inslag i Rapport om sexuella trakasserier i CMR:s styrelse. Enligt uppgifter i Rapport hade den anklagade mannen tagit "time out" den 27 februari 2005 efter årsmötet men återgått till styrelsen tämligen omgående, innan polisutredningen ännu är klar.

I en intervju i tidningen Ångermanland lägger Wallin skulden för sexuella trakasserierna inte hos mannen som påstås utfört dem, utan låter meddela att det hela är ett påhitt från Immigrant-institutet.
När Stig Wallin bemöts och beläggs med osanningar på nästan varje punkt i intervjun så går han vidare och i stället för att tala sanningen och förklara för läsarna vad som hänt förtsätter han med att förtala Miguel Benito, som är chef för Immigrant-institutet, och som inte varit delaktig i CMR:s verksamhet, genom att anklaga institutet för stöld.

Tidningen Årgermanland 2005-04-04: Styrelsemedlem i Centrum mot Rasism polisanmäld
Tidningen Ångermanland 2005-04-08: Stig Wallin beskylls för att fara med osanning

På Immigrant-institutet har vi nu kunnat spåra källan till spridningen av informationen om vem det var som varit anklagad och anmäld till polisen för sexuella trakasserier. Vi har hittat källan direkt hos två av Stig Wallins inflytelserika och närmaste medarbetare i centrets styrelse, Raili Borg som är kassör i CMR och Jabar Amin. De båda är också medlemmar i SIUM i Umeå, där de verkar till vardags. På SIUM:s sida pekades mannen ut (från den 28 februari till och med den 10 maj) som påstås tagit "time out" efter årsmötet den 27 februari, fast enligt Rapport var "time outen" över redan den 4 april.

Stig Wallin bör därför vända sig till sin egen styrelse och sin egen kassör med sin kritik och inte förtala Immigrant-institutets chef, som inte haft någon del i detta skådespel.

Stig Wallin lägger skulden på massmedian
"Mycket får man höra innan öronen trillar av" är ett gammalt svenskt talesätt. Stig Wallin, ordförande i CMR skriver på CMR:s hemsida (texten är numera bortagen ur sidan eller svårt att hitta - besökt 28 april):

Stig Wallin har gjort ett försök att tysta ner Immigrant-institutets domän centrummotrasism.se, som skapades långt innan CMR kom till eller någon arbetsgrupp var tänkt. Försöket från Wallin kostade också skattebetalarna minst 12.500 kr, kanske mycket mer.
Vi får komma ihåg att för detta arbete med osanningar, förtal, försök att tysta ner demokratiska krafter och väldigt lite av extern utåtriktad verksamhet disponerar Stig Wallin och hans styrelse under två års tid 14 miljoner kronor av våra skattemedel, genom beslut i regeringen och Integrationsverket. Vi som står utanför detta skådespel har naturligtvis rätt att granska Stig Wallins verksamhet. Det borde också myndigheterna, t.ex. Riksrevisionen, gjort för länge sedan.

Vad är viktigast? I CMRs halvårsrapport för 2005 går att läsa:

Andra styrelseledamöter i CMR beter sig lika diskriminerande och sexistiskt

I Umeå, där SIUM verkar, har SIUM:s viceordförande Raili Borg hotat en medlem i Etiopiska föreningen med Ku Klux Klan-metoder, enligt uppgifter publicerade i tidningen Västerbottens kuriren den 23 april och i ett brev som kommit till Immigranternas Riskförbunds tidskrift Invandraren.
Hotelsen har väckt mycket starka reaktioner i Umeå och händelsen är polisanmäld.
Raili Borg refereras i Västerbottens kuriren den 23 april: "Då kommer jag att hänga dig från dina ädla delar i den längsta granen jag hittar i Umeå området och det kommer att bli smärtsamt".
Raili Borg är förutom viceordförande i SIUM i Umeå också kassör i Centrum mot rasism i Stockholm-Härnösand.

Årsmöte för CMR 26-27 februari 2005 - Ombuden saknade civil kurage
En organisation som säger sig arbeta mot alla sorters diskriminering kan inte tillåta sig att ha i styrelsen en person som enligt andra styrelsemedlemmar ägnat sig åt sexuella trakasserier. En företagsledare tvingas idag lämna sin post i sådana fall, även innan polisundersökning blir klar och eventuell process inleds, men icke i det av staten stött Centrum mot rasism. Där kunde den utpekade trakasserande personen, enligt uppgift från ombuden, meddela att han tar time-out (känns det igen?) och saken syntes vara ur världen med detta. Han behöll alltså sin post i styrelsen och kan återgå till den så snart som polisen lägger ner utredningen (vilket erfarenhetsmässigt brukar ske för det mesta).
- Hoppsan!, raderna ovan skrevs i mars 2005, nu visar det sig enligt Sveriges Televisions Rapport den 4 april att time-outen inte ens sträckte sig till att polisutredningen var klar. Den för sexuella trakasserier utpekade personen är tillbaka i styrelsearbetet.

Några av de kvinnor som under årsmötet meddelat att de blivit sexuellt trakasserade blev dessutom inte valda till den nya styrelsen. Dubbelt straff från de icke modiga ombuden.

CMR:s hemsida tycks även den ha tystnat, åtminstone under några veckor. Synd om så myckna pengar så ligger oanvända i bankkonton och så många illusioner som gått i krass. Immigrant-institutets sida om rasism fortsätter däremot att öka i ranking, och en enda av Immigrant-institutets fil, centrummotrasism.se/index.htm är av Alexa.com rankad högre än hela CMR:s hemsida med alla sina filer.

Den ekonomiska kollapsen:
Styrelsearvoden och andra direkta styrelsekostnader enbart för 2004 gick på 488.956 kronor.
Lokalhyra för 150 kvm blev 358.560 kr, dessutom lokalomkostnader på 277.908 och underhåll 58.875 kr.
Annonsering och reklam 443.652 kr
Revisionstjänster 127.136 kr
Aktiviteter enligt verksamhetsplan 0 kr.

För 2005 får Centret ett bidrag på 5.5 miljoner kronor och ytterligare 809.000 kr för att ta över den så kallade "kunskapsbanken" från Integrationsverket. Trots ett bidrag på 5,5 miljoner för 2005 och att de hade 3.981.900 kr i slutet av 2004 på olika konton så räckte inte pengarna för att ta över verkets "bank" - "kunskap" blir det inte mycket kvar av det.

Har årsmötet 2005 någon chans?

De som kan läsa och förstå de handlingar som Centrum mot rasism skickat ut kan snabbt konstatera att centret hade vid årets slut 3 981 900 kronor på olika konton. Det finns olika former av ekonomisk vanskötsel. En av dem är att inte förbruka de medel man har fått till förfogande när behovet angetts varit så stort. Detta särskilt med tanke på att många andra organisationer står helt eller delvis utan samhällsstöd på grund av det massiva ekonomiska stödet till detta nya centrum.

Den andra formen av vanskötsel är när pengarna går till dyra lokaler (150 kvm på Sveavägen i Stockholm kostar lika mycket som 1500 kvm i Borås) och till styrelsearvoden. Arvoden på 275 050 kronor går inte att försvara när flertalet invandrarorganisationer får mindre stöd för hela årets verksamhet, men framförallt går de inte att försvara när inget årsmöte beslutat om arvoden, såsom de interimistiska stadgarna krävde. I september 2003 beslöts mot alla regler att inte ha ett årsmöte 2004 av brist på pengar, sades det. Hoppsan! 8 miljoner kronor räckte inte. För att kunna anordna demokratiska möten kräver dessa personer mera pengar.

När resorna för styrelsen kostat 213 906 kr och verksamheten varit nästan obefintlig är det svårt att förstå vad man har sysslat med. Bokföringsmässigt har nära en halv miljon av anslaget gått till styrelsen, om inte mer.

Eftersom Immigrant-institutet inte är medlem i centret då kan vi inte påverka årsmötets beslut i någon riktning. Men visst känns det tråkigt att det skulle gå så här med de statliga pengarna och de stolta idéerna?

Det är namnet på den broschyr som CMR delat ut i december 2004.
På sidan 19 ägnar sig CMR åt förtal mot Immigrant-institutet. Vad som skrivs om Immigrant-institutet är inte med sanningen överensstämmande. Vad som är rätt är att Immigrant-institutet hade ett förslag till ett centrum mot rasism, ett förslag som inte diskuterats i något sammanhang under hela processen. Förslaget har av arbetsgrupperna lagts undan varje gång Immigrant-institutet begärde att man diskuterade det. I och med att ingen diskussion förekommit och inga beslut fattats för eller emot institutets förslag, så har vi svårt att förstå hur man kan skriva om någonting som inte förekommit i dagordningen en enda gång under hela processen.
De som trots alla dimridåer från CMR:s sida lyckas läsa våra alternativa förslag, kan läsa sig till följande text:

Att uppge dessutom ett av Immigrant-institutets skrifter som punkt 6.4 i dokumentförteckningen (den som av CMR kallas "bilageförteckning"?) utan att skriften behandlats i något möte är att försöka förändra historien och låtsas vara demokratisk i efterhand.
Immigrant-institutets kritik har ju annars varit att man inte tillåtit en enda avvikande mening eller förslag från andra än den lilla grupp som ledde mötet. Denna kritik har inte heller tillåtits komma fram till deltagarna i processen om inte Immigrant-institutet själv gjort det via egna kanaler. Texterna ingår alltså inte i processen som CMR nu skriver om.

I broschyren från CMR uppges på sidan 10 att stadgarna för centret antogs enhälligt. Stadgarna är fortfarande i december 2004 interimistiska. Stadgarna kommer förhoppningsvis att antas först i februari 2005. I broschyren anges också att ordföranden valdes enhälligt. Det står visst så i mötets protokoll. Den valda ordföranden Stig Wallin kanske ansåg att denna detalj var viktig för honom. Han var själv mötets ordförande och hade kunnat ställa frågan om valet av honom var enhälligt, vilket han inte gjorde. Det är svårt att förstå varför han sprider denna missinformation via protokoll och broschyr. Begreppet "enhälligt" är viktigt i svenskt föreningsliv, men det kräver att man använder det rätt också, om det ska vara någon mening. Det protokoll som föreningar tagit del av saknar underskrift att mnötesordföranden, just det, Stig Wallin. Enligt gängse svenska föreningsregler är ordförandens underskrift den allra viktigaste. Varför har Wallin inte skrivit under, om han dessutom vill att det ska heta att han valdes "enhälligt"?

Om det i februari 2005 blir det enhälliga beslut och ingen kritik vare sig vid mötet eller utanför kommer det att bero mest på att de som inte tycker som CMR:s ledning inte är med längre.
Stig Wallin skriver på sidan 2 i broschyren att 160 föreningar samlades på ett konstituerande möte. På sidan 7 i samma skrift uppges att 116 föreningar var med på det konstituerande mötet. Fortfarande tycks man alltså inte veta hur många föreningar som var med.
I underlaget till rapporten uppges att rapporten bygger på en enkät som sänts till medlemsorganisationer. 17 svar har inkommit enligt broschyren. Att det var så få som svarade kan inte tyda på något större engagemang.
Broschyrens textdel avslutas med ett citat: "Några kommer att aktivt sabotera CMR:s verksamhet när de kan och kommer att tala illa om CMR när de har de rätta personerna som lyssnar". Tydligare kan man inte uttrycka sig när man har på känn att man inte gör rätt för sig. Citatet är ett uttryck för att man kommer att fortsätta att inte lyssna på synpunkter från de eventuella medlemmarna. Kritiska synpunkter kommer att betraktas som "sabotage" (sovjetsystemet i Sverige 2004, vår tolkning).

Den lilla broschyren "Från kaos till gemensam sak" har budgeterats till en kostnad av 150.000 kr, varav Integrationsverket bidragit med 100.000. Man får ha i åtanken att CMR redan fått beviljade och utlovade sammanlagt 8 miljoner kr för 2003 och 2004 tillsammans.

Om det är svårt att förstå Stig Wallins höga arvode, så är det också svårt att förstå dessa höga kostnader för en snygg men innehållsfattig produkt, samtidigt som 20 invandrarorganisationer får lägre bidrag från Integrationsverket för hela årets verksamhet. Många (och fler till) av de dokument man antecknat som "bilaga"? i broschyren kan man inhämta från Immigrant-institutets sida http://immi.se/rasism/centrum-old.htm alldeles gratis.

Stig Wallin, styrelseordföranden i det nya antirasistiska centret som bildades i september 2003 i Stockholm, har beviljat sig själv, låt vara efter formellt beslut i centrets styrelse, ett arvode på 115.200 kr/år utöver sedvanliga ersättningar för faktiska kostnader som resor etc. Detta höga arvode är svårt att förstå och svårare att godkänna, när det enligt antagna interimstadgar är det årsmötet som skulle besluta om styrelsearvoden. Det är också svårt att godkänna när man tänker på att tolv invandrarorganisationer får lite över 100 000 kr för hela riksförbundets verksamhet, och ytterligare åtta organisationer får etableringsbidrag som ligger mellan 30.000 - 70 000 kr från Integrationsverket, samma myndighet som beviljar det nya centret 8 miljoner kronor för 16 månaders verksamhet, varav 6 månader redan gått utan att organisationerna märkt något.

Stig Wallins egen organisation 5i12 har belönats åtskilliga gånger för i stort sett samma sak, senast av Artister mot nazister i december 2003. 5i12 fick då 100 000 kr. Det ser ut som om symbolerna "Stig Wallin" och "5i12" har förlorat sitt moraliska värdet för länge sedan. Nu gäller det bara den ekonomiska nyttan för inblandade personer. Så har varken vi eller någon annan tänkt sig ett antirasistiskt center.

Stig Wallin har använt över 12.500 kr av de statliga pengarna för att försöka stoppa Immigrant-institutets domän centrummotrasism.se, som ett led i att strypa yttrandefriheten.

Stig Wallin har hos Skattemyndigheten registrerat Centrum mot rasism, med orgnr 802414-6543, hemma hos honom, på Garvaregatan 3 i Härnösand. Detta som information för de som trodde att CMR skulle ha sitt säte i Stockholm.

Hemsidan från CMR hade från tiden 4 mars till 12 september (vid kontroll den 26 oktober 2004 hade informationen fortfarande inte ändrats) två viktiga nyheter:
att kansliet hade stängt den 19-30 juli för semester och att en ny hemsida är på gång.
Detta under texten: "Besök gärna den här sidan ofta". Är denna hemsida och dessa nyheter värda 8 miljoner kronor?

Det är bekant att Immigrant-institutet inte får en krona från integrationsminister Mona Sahlin för att utveckla internetsidan mot rasism, och inte heller för att Invandrarnas Hus skulle kunna betala statens orättvisa krav på 1.281.865 kr i moms från tiden för köpet av huset 1993.

Du som läser detta, om du vill stödja Immigrant-institutet som ett centrum mot rasism, är det nu du ska göra det. Pg 85 16 07-2, bg 490-6012.

Detta skrev vi i mitten av mars 2004: "Det har nu gått mer än 6 månader sedan bildandet av en antirasistisk center i Stockholm. Fortfarande har de organisationer, som hade representanter vid mötena den 6-7 september 2003, inte fått någon som helst information om centret från den valda styrelsen förutom inbjudan till en invigningsfest.
Inga justerade protokoll från septembermötena 2003 har sänts ut med uppgift om vad som beslutades eller vilken styrelse som då valdes. Det är bara de som förde anteckningar eller har gott minne eller råkar träffa någon från den valda styrelsen som vet. Varken Integrationsverket eller Justitiedepartementet har fått del av (de har inte heller begärt det - vilket annars kräver myndigheterna från alla andra organisationerna) något protokoll och desto mindre reservationerna mot protokollet."
Först i slutet av mars 2004 har ett fåtal organisationer fått tillsänt protokoll från mötena. Flertalet organisationer som deltog i mötena i september 2003 tycks inte ha fått några handlingar alls från mötena fortfarande, utom ett brev där centrets anställda beklagar att föreningarna inte har fått det första utskicket. Kan det vara så svårt att skicka det första utskicket till alla?

Av de tillsända protokollen som ett fåtal organisationer fått framgår dessutom att Stig Wallin, som var septembermötets ordförande och som valdes till centrets ordförande inte har undertecknat protokollet från mötet där beslut om ny styrelse m.m. fattades. Frågan är alltså om styrelsen är vald eller ej.

Behövs medlemsorganisationerna i det nya antirasistiska centret?

Man skulle tro att det ligger ett intresse hos centret i att alla föreningar som var med och bildade centret mot rasism skulle få möjlighet att anmäla sitt medlemskap och betala den beslutade medlemsavgiften. Varken adress till centret, pg-nummer eller belopp meddelades av de ansvariga på dessa sex månader. I brevet som skickades i april 2004 till flertalet organisationer saknades också uppgift om registrering av medlemskap eller betalning av medlemsavgift, utom brevet innehöll bara en inbjudan att komma till medlemsmöte, även om man inte var medlem.

Frågan som vi ställde i mars 2004 var, "hur det kan vara möjligt, att styrelsen inte hör av sig för alla pengar som staten betalat: 2,5 miljoner kronor för sep-dec 2003 och 5,5 miljoner kronor för 2004? Det handlar om ett utskick till ett hundratal eller max 180 adressater till en kostnad av max 1000 kr."

"Det viktigaste för oss är inte att ha ett välfyllt medlems- register, utan att inspirera så många männniskor som möjligt att engagera sig på sitt eget sätt i kampen mot främlingsfientlighet."

Det kan inte vara rätt att bevilja så mycket pengar till en förening utan medlemmar, som inte ens följer sina egna interimistiska stadgar genom att inte kalla till något årsmöte 2004. Konsekvensen är att den i september 2003 valda styrelsen sitter kvar utan mandat i vart fall till 2005. Vanliga demokratiska spelregler sattes ur spel med diverse beslut redan i september 2003 och det fortsätter på samma sätt.

Immigrant-institutet ville vara part i bildandet av centret men avvisades liksom alla andra utanför den inre kretsen. Institutet var kritiskt till många av de förslag som arbetsgruppen hade lagt fram. Som bekant, åtminstone för de som deltog i mötena, fick Immigrant-institutets förslag inte ens behandlas. Det ser ut som om den nya styrelsen för centret går i samma spår som arbetsgruppen.

I miten av april 2004 kommer en inbjudan till medlemsmöte. Det intresssanta är att även de organisationer som var anmälda till mötet i september 2003, när centret bildades, är välkomna på samma villkor som de som blivit medlemmar. Medlemsbegreppet är tydligen töjbart, eller är det brist på riktiga medlemmar som gör att man vill ha ett medlemsmöte där återigen vem som helst kan vara med, fast inte besluta?

Nu i maj 2004 och bara 11 dagar före medlemsmötet kommer en rättelse till det tidigare utskicket där alla var välkomna på samma villkor. Rättelsen innebär att de som inte är medlemmar och var välkomna en vecka tidigare nu får inte reseersättning. Reglerna för deltagandet ändras alltså löpande från vecka till vecka. Och för detta första medlemsmöte har man haft åtta månader på sig, fyra anställda och åtta miljoner kronor i anslag.

Det ska tilläggas att den information som nått eventuella medlemmar i september 2004, ett år efter bildandet av CMR, är oförändrad den samma som var i mars 2004.