Försäljning av Invandrarnas Hus
Vid försäljningen av fastigheten 2012 blev det en vinst på 1,5 miljoner kronor för Immigrant-institutet och 850 000 kr för Immigranternas Riksförbund, utan att något av dem bidragit med ett öre vid inköpet 1992.
Försäljningen av fastigheten tvingade föreningen att upphöra med den ordinarie verksamheten. Vad som hände sedan är att föreningens ordförande undan för undan blev av med bibliotekets samlingar, slutade med egna initiativ för att driva vidare någon form av alternativ verksamhet, men behöll ordförandeskapet till varje pris. Administrationen av medlemskapet hamnade helt i händerna på ordföranden och hans sambo. Jag själv lämnade Borås och Sverige, men behöll den viktiga verksamheten med internet, då informationen som vi gav uppskattades högt. Efter årsmötet 2021 flyttade jag materialet till domänen immigrant.org, där det nu finns.
Bibliotekets placering och "digitalisering"
Biblioteket placerades 2012 hos Statens biblioteksdepå till en rimlig hyra i väntan på en definitiv lösning. Det blev en besvikelse för mig att konstatera att de hyllor som skulle ta emot våra böcker var mycket dammiga. Kungliga bibliotekets personal hade inte bemödat sig att städa hyllorna i förväg. Jag hann knappt göra rent då bokplockarna bara lastade böckerna på hyllorna så snabbt som möjligt för att hinna tillbaka hem.
Jens Allwood, ordförande i Immigrant-institutet, hittade på ett sätt att inte betala hyra, och det var att erbjuda en annan institution att digitalisera samlingen och få gratis hyra under tiden. Samlingen skickades 2016 från Statens biblioteksdepå i Bålsta till ett centrum i Motala.
Vad han inte ville veta är att en digitaliserings första krav är att titlarna måste vara fria från copyright, om digitaliseringen ska kunna användas utanför det egna kontoret, som man dessutom inte längre hade. Digitaliseringen blev en flopp. På fyra år hann man bara med hälften av tidskrifterna. Det som nu kan läsas på internet är tidskrifterna Invandrarrapport och Invandraren, som jag var ansvarig utgivare för, och som jag lade ut på Immigrant.org.
Av ett memorandum som jag skrev för årsmötet 2020 framgår hur illa det var med digitaliseringen, bl.a. Av verksamhetsberättelserna framgår också att de senaste aktiviteterna i föreningen hade ägt rum 2017 och ingenting hade hänt 2018 eller 2019. Under årsmötet 2020, som ägde rum online på grund av coronavirus, fick jag inte presentera mitt memorandum. I stället visade Jens Allwood en text där man anklagade mig för att ha lämnat en stor momsskuld. Alltså vinsten av försäljningen av fastigheten där jag hade lyckats få 1,5 miljoner kronor till föreningen presenterades för medlemmarna som en momsskuld. Jens Allwood visste väl att det inte var sant, men spred den falska uppgiften för att misskreditera mig. Immigrant-institutet var momsbefriat sedan 1999 efter ett beslut av skatteverket i Stockholm och vi svårligen kunde rapportera moms sedan dess. Det värsta var dock att Jens Allwood inför medlemmarna omvandlade en stor vinst, som man aldrig tackade mig för, till en skuld för vilken man tydligen klandrade mig under flera års tid, utan att jag själv visste om det.
Seminarier och "europeiska projekt"
Under ett par eller tre år hade institutet anordnat något enstaka seminarium i Emigranternas Hus i Göteborg, där man tydligen också placerade några av Immigrant-institutets publikationer som var till försäljning, ordnade att posten gick dit, men Jens Allwood betalade inte ett öre för tjänsten, samma fel som vi hade drabbats av i Borås och visste hur viktigt det var med solidaritet. Emigranternas Hus stängdes också av Göteborgs kommun, då de inte kunde uppvisa egna tillräckliga inkomster.
Redan 2016 hade Immigrant-institutet blivit en förening vars ändamål var att gynna ordförandens privatekonomiska intressen. Jens Allwood förstod sig på att göra ansökningar i Europa, ett par av dem utan anknytning till migrationen. Han lyckades få stöd 2016 för ett projekt för ungdomsarbete i bl.a. Rumänien. Immigrant-institutet framstod inför de europeiska myndigheterna vid ansökans tid som garant för projektets genomförande. Vad som gjordes dock senare var att man låtsades skapa en filial i Rumänien, med en enda ansvarig person, han skulle få behålla vinsten, eller stå för skulden om resultatet blev negativt. Det lovades 150 000 kr till Allwood för arrangemanget. Hur pengarna betalades vet han och personen i Rumänien. Jag tvivlar på att Allwood deklarerade inkomsten. Några av deltagarna i projektet fick vara en vecka i Mullsjö i de stugor som Allwood äger i form av en ekonomisk förening, Marston Hill. Kostnaderna betalades av projektet, så Allwood kunde på det viset inkassera en extra inkomst.
Mucf, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, godkände två europeiska projekt 2017, som i huvudsak bestod av en veckas vistelse i Mullsjö och en vecka i Georgien för varje av projekten. Vid ansökan för ett av projekten presenterades vistelsen i en ort i Sverige benämn Wuhan på tre olika sidor i ansökan, 33, 36 och 38, som mötesplats i Sverige. Då var Wuhan inte känd i Sverige, numera vet alla att det ligger i Kina. Mucfs tjänstemän borde reagerat på att en svensk ort kallades Wuhan, men gjorde inte det. I ansökan uppgavs också att veckovistelsen skulle äga rum i ett för arrangörerna väl känt hotell, en symbol för kvalitet. I verkligheten handlade det om små stugor och lägenheter i Marston Hill, som ägdes av Jens Allwood och hade omvandlats till en ekonomisk förening med honom som ordförande. Alltså, ordföranden i Immigrant-institutet hyrde stugor av ordföranden i Marston Hill, klassad i ansökningarna som hotell. Mucf krävde inte någon särskild deklaration och godkände arrangemanget. En fjärdedel av pengarna gick till Marston Hill ekonomisk förening, utan att vare sig Mucf eller medlemmarna hade en aning om. Här kan du se deltagarna i "hotellets" samlingssal.
Så här ser konferenssalen i ”hotellet” i Wuhan ut. Bilden är från projektet Do it jourself, där aktiviteterna denna gång, enligt ansökan, placerades i alla fall i Mullsjö och inte Wuhan, men fortfarande under termen ”hotell” och utan att precisera hotellets namn i ansökan. Arrangörerna skriver till Mucf att de har god erfarenhet av lokalerna (deras egna privata lokaler). Av bilden kan man konstatera att konferenssalen liknar mest en scoutlokal, inget fel på dem, felet ligger i att sälja den som om den vore en konferenssal i ett hotell och ta bra betalt för sin egendom.
När man i bokföringen 2017 skulle redovisa kostnaderna för projekten fanns det bara två poster: resekostnader 206 500 kr, och övriga kostnader 512 600 kronor (avrundade). Förutom att kostnaderna för projekten inte specificerades, trots att de var de i särklass viktigaste kostnaderna under året, vid en separat specifikation som jag begärde framgick det att Marston Hill fick ungefär 250 000 kr för två veckors vistelse av ett 20-tal europeiska ungdomar i Marston Hill, en vecka för varje projekt. Resten av summan gick till Georgien, men det svårt att veta med säkerhet hur mycket som gick dit. Medlemmarna i Immigrant-institutet var inte inbjudna till något av projekten.
Kassören och revisorn i Immigrant-institutet avgår
Både kassören och revisorn i Immigrant-institutet avgick innan institutets årsmöte 2018, utan att lämna någon förklaring och utan att avsluta sitt arbete. De var medvetna om att räkenskaperna inte var de rätta men vågade inte underkänna dem. I en omsättning på lite över en miljon antecknades ca en halv miljon som "övriga kostnader". Hälften gick till Marston Hill, utan att specificeras separat, och hälften till en förening i Georgien, den andra av organisatörerna.
Det går inte att utesluta att de inte godkände de ekonomiska transaktionerna, men vågade inte ställa sig mot Jens Allwood. När medlemmarna tystnar och lämnar föreningen då går det inte att förändra eller rätta till det som gått fel. Trots flera försök lyckades jag inte få veta varför de hade avgått. En anmälan om förmodat skattefusk går inte längre att göra anonymt, fick jag läsa på Skatteverkets webbsida.
En ekonomisk förening som ber om ekonomisk hjälp
I Marston Hills hemsida kan man läsa:
"Become a Donor. Friends of Marston Hill, If you would like to help us maintain Marston Hill, Intercultural Center for Quality of Life, you can donate to Bankgiro ... or Swish ... Please write: Donation, your name and address including e-mail".
Det är första gången jag läser om en ekonomisk förening som ber om en donation.
Formellt anses Immigrant-institutet fortfarande vara en ideell förening. Vid årsmötet 2020 presenterade jag ett förslag "Ansökan om stöd skall inte vara för att främja enskilda medlemmars privata intressen. Årsmötet skall förklara Jens Allwoods agerande med ovannämnda projekt som klandervärt och oetiskt". Jag begärde också att i väntan på en värdig ordförande skulle föreningen förklaras vilande. Förslaget avvisades utan diskussion, trots att det var inlämnat i tid och enligt stadgarna. Senare vid övriga frågor blev det en diskussion huruvida ett memorandum, som jag också hade skickat i god tid till alla medlemmar kunde tas upp vid mötet eller ej. Jag fick inte presentera det utan ordföranden för mötet, som också var ordförande för styrelsen, bestämde att lämna ett eget svar till skriften utan vidare diskussion från mig eller övriga deltagare. Här återges den text som jag skrev.
Ändring i stadgarna utan att bli presenterade i förväg
Vid årsmötet 2021 presenterades, utan att vara i dagordningen, ett förslag till ändringar i stadgarna. Inga medlemmar hade sett dem, kanske någon i styrelsen, desto mindre diskuterat dem, men likväl godkändes de på plats av de sju deltagarna vid årsmötet, utom mig. Mot alla föreningsregler klubbade man stadgeändringarna.
Jens Allwoods sambon/sekreteraren hänvisade till vad som står i stadgarna om att de måste godkännas med 2/3 dels majoritet, men nämnde inte att förslaget till ändringar i stadgarna måste finnas på dagordningen till mötet. Hennes brister i föreningskunskap kompenserades med att de övriga deltagarna inte heller kunde så mycket. Så de gjorde efter hennes förslag. Jag skrev efter årsmötet ett brev som återges här.
Bristen på föreningskunskap är skriande. Jag lyckades inte hävda det sunda förnuftet, och röstades ned. Ändringen av stadgarna gick igenom. Därmed upphörde föreningen Immigrant-institutet att finnas och från mötet kom en annan förening ut, visserligen med samma namn.
En valberedning på undantag
Vid årsmötet 2020 valdes två personer till valberedning, med tre i styrelsen som skulle väljas och meddelas senare, efter styrelsens konstituerande. Överraskningen kom med kallelsen till årsmötet 2021 där man meddelade at förslag till ny styrelse skulle skickas till Jens Allwood, själv ordförande i föreningen och plötsligt också sammankallande i valberedningen, tillsammans med sin fru och ytterligare en styrelseledamot, som inte hade några kunskaper i föreningskunskap utom bara god vilja. De två enda valda vid själva årsmötet 2020 ignorerades helt. En av dem lämnade föreningen omgående när hon förstod att det inte längre fanns någon knysta till demokrati.
Jag tror inte att något liknande har hänt i en demokratisk förening i Sverige. Det ärliga hade varit att upplösa föreningen och ge de 100.000 kr som fanns på kontot till annan organisation. Efter detta årsmöte upphörde institutet att vara formellt en ideell förening. Jag flyttade då den information om migration som jag hade jobbat med i nära 25 års tid till en ny domän, immigrant.org, som aktualiseras alltefter.
En ny domän av Jens Allwood men utan innehåll
Trots att domänen immi.se fanns kvar och Jens Allwood hade möjlighet att fylla den med innehåll, skaffade han en ny domän, som såg lovande ut, med underrubriken ”ömsesidig förståelse över kulturgränser” (vad skulle detta ha med migration?). På webbsidan finns fyra undersidor angivna. ”Hem” och ”Historik” går att öppna. De består av sammanlagt 3 A-4 sidor text. ”Seminarier” och ”English” existerar inte. De är falska länkar. Ingen text dyker upp. Denna webbsida gjordes 2021 och till dags dato, augusti 2025, har den inte ändrats eller kompletterats.
Journal of intercultural communication och dess förändring till en stor business
En tidskrift där författarna numera betalar för att bli publicerade
Det finns en länk till en forskningstidskrift, JICC, som jag medverkade från 1999 till ungefär 2014 med att lägga ut artiklarna på nätet, göra författar- och titelindex, och fram till 2020 komma med ändringar och rättelser, även när jag redan flyttat till Spanien.
Från och med 2022 är Immigrant-institutets formella verksamhet, den som finns kvar, enbart av ekonomisk art. Den tidskrift som jag hade bidragit med att starta publiceringen på internet sedan 1999 och fram till 2015, förkortad JICC, förvandlades 2022 till en ekonomisk affär. De forskare som vill bli publicerade måste betala 1.000 dollar. Från och med 2024 betalar forskarna med pund till ett engelskt företag. Om man räknar med ca 60 artiklar per år (från tidigare 21) kan det bli ca 650.000 kronor årligen. Jag vet inte vart pengarna går och vem som administrerar dem i slutändan. Som teknisk utgivare för den nya tidskriften utsågs en ung forskare i affärsekonomi från Malaysia. Det är inte seriöst när forskare tvingas betala för att bli publicerade.
Tidskriften säljs 2024 till ICR
2024 såldes tidskriften till ICR publishing Group i England. Idag, augusti 2025, är priset för att bli publicerad som författare £1150-£1600.
Vem som fick pengarna för publiceringen 2022-2023 vet jag inte. Jag vet inte heller hur mycket Immigrant-institutet, dvs Jens Allwood, fick för försäljningen av tidskriften till ICR 2024. Jag vet att andra tidskrifter har fått upp till en miljon euro, 11 miljoner kronor, i liknande transaktioner.
Numera är informationen i tidskriften om Immigrant-institutet helt borta. ICR övertar domänen immi.se, som varit Immigrant-institutets domän sedan 1996.
Förutom att tidskriften såldes för en för mig okänd summa så kvarstår Jens Allwood som ansvarig utgivare. Man kan säga att han sålde tidskriften till sig själv. Allwood kan fortsätta att tjäna på tidskriften. Det är som att ”sälja kon och fortsätta mjölka den”. Allvarligt är också att han uppges vara professor vid Göteborgs universitet, i en avdelning SSKKII som inte existerat på ungefär 15 år. Allwood är pensionerad sedan flera år tillbaka. Så står det i tidskriften:
Founding Editor Prof. Jens ALLWOOD
SSKKII, University of Göteborg, S-412 82 Göteborg, Sweden
Från 2023 hade den tidigare utgivaren Jens Allwood (former editor under 2020-2022), återtagit sin titel Editor-in-chief. Från 2025 med titeln ovan ”foundig editor”, som låter finare, men är samma sak som editor-in chief. Samma person uppger sig vara ordförande i Immigrant-institutet och i Marston Hill ekonomisk förening. Trist att två professorer emeriti (Allwoods sambo, också professor emerita, är föreningens sekreterare) med ringa kunskaper i föreningskunskap och med minimala intressen för invandrarfrågor ska kunna lägga beslag på en demokratisk förening.
Soptippen - slutet för Europas största bibliotek om migration
Efter 38 år av omfattande verksamhet från min sida för att skapa Europas största bibliotek om migration konstaterar jag, 2024, att Immigrant-institutets bibliotek till största delen hamnat i soptippen. Självfallet blev det svårt 2012 att hitta en lämplig plats för biblioteket. En tillfällig lösning var att magasinera samlingen i Statens biblioteksdepå i Bålsta. Jag blev besviken på Kungliga biblioteket när jag konstaterade att de hyllor som asignerades till samlingen var fyllda av damm. Jag kunde inte hinna ikapp med att städa hyllorna före transportörerna, som skulle placera böckerna. En trist start för magasineringen.
2016 bestämde Jens Allwood att samlingen skulle flyttas till Motala för en uppgiven digitalisering som en annan institution erbjöd gratis. Han skriver här och var att delar har digitaliserats. Inte ens hälften av tidskrifterna blev digitaliserade, men till vilken nytta? De kan inte konsulteras någonstans, främst på grund av copyrightsreglerna, men också för att det digitaliserade materialet inte är eller får vara tillgängligt online. De kan bara konsulteras i Jens Allwoods hem. Jag har lyckats placera online tidskrifterna Invandrarrapport och Invandraren, som jag varit ansvarig utgivare för. När det gäller boksamlingen ägnade ett antal personer fyra års tid, 2016-2019, för att katalogisera den, när hela biblioteket redan var katalogiserat i det nationella systemet Libris, en katalog som är tillgänglig online över hela världen.
Som man kunde vänta sig fick den institution som ansvarade för digitaliseringen ekonomiska problem och stängde arbetsplatsen i Motala. Bibliotekssamlingen skickades till institutionen i Karlstad, som kort därefter gick i konkurs. Tidskrifterna skickades sedan till stadsarkivet i Borås och boksamlingen till Finland. Jens Allwood valde också att skicka Immigrant-institutets restupplagorna av de egna producerade titlarna till Finland.
Ett migrationscentrum i Finland valde ut de titlar med finsk anknytning, möjligtvis en femte-tiondedel av samlingen, och resten, 90-95%, skickades till soptippen. Där har de hamnat mer än 2.500 titlar som var unika för Sveriges bibliotek, mer än 1.000 titlar som eventuellt fanns i ett exemplar på annat bibliotek, och över 3.000 titlar av migrantförfattare, som hade insamlats genom stort arbete, etc, och som var stommen till det omfattande lexikonet över migrantförfattare med över 1.500 bio-bibliografiska personsidor.
Ingen information till medlemmarna
Jag själv är ständig medlem men inte blivit kallad till något årsmöte sedan 2020. Att jag deltog vid årsmötet 2021 berodde på att jag fick kallelsen genom en annan medlem. I övrigt har jag inte fått någon information av något slag under alla dessa år. Det är tveksamt om någon förening existerar. Eventuella medlemmar vet ingenting om varandra. Det är bara Jens Allwood och hans sambo som har uppgifterna och behåller dem för sig själva för att så långt som möjligt dra personlig och ekonomisk nytta av namnet.
Aktualiserat 15 augusti 2025
Miguel Benito, grundare av Immigrant-institutet, och ständig medlem
E-post: miguel.benito@taranco.eu
Tillbaka till webbsidan